Försvarets största motståndare sitter i kalkylen
    försvarsupphandling

    Försvarets största motståndare sitter i kalkylen

    År 2001 ville Försvarets materielverk köpa en beprövad helikopter. Politiken valde en som ännu inte fanns, och tjugo år senare började den avvecklas. Men experternas egna kalkyler har också en slagsida, och forskarna vet varför.

    Peter Bergvall22 september 2026

    Helikoptern som FMV inte ville ha

    År 2001 skulle Sverige köpa nya medeltunga helikoptrar. Försvarets materielverk, FMV, hade en tydlig favorit: amerikanska Sikorskys S-92, en beprövad maskin som redan flög. Valet blev i stället NH90, en europeisk helikopter som fortfarande var under utveckling. Enligt tidskriften Fokus körde regeringen Persson över försvaret.

    Sverige beställde 18 helikoptrar för sex miljarder kronor. Sedan lade Sverige till ett eget krav: kabinen skulle vara 24,5 centimeter högre än standard. Det blev en specialvariant som inget annat land ville ha, och den bidrog starkt till förseningarna.

    Det tog ungefär tio år innan helikoptern gick att använda hjälpligt. År 2011 fick Försvarsmakten panikköpa 15 amerikanska Black Hawk för 4,7 miljarder kronor för att klara sina internationella åtaganden.

    En utredning från konsultfirman McKinsey, beställd av FMV och Försvarsmakten, visade att en flygtimme med NH90, i Sverige kallad helikopter 14, kostade minst 242 000 kronor. En Black Hawk kostade omkring 40 000.

    Norge gjorde samma köp samma år. Norrmännen räknade med 3 900 flygtimmar om året och fick 700. I juni 2022 hävde Norge kontraktet. Samma år föreslog Försvarsmakten att även Sverige skulle avveckla systemet.

    Staten har ofta lyckats som beställare, något vi skrivit om tidigare. NH90 visar att det inte räcker att vara kund, om kunden väljer det oprövade och sedan ritar om det.

    Då hade experterna rätt. Det har de inte alltid.

    Det är frestande att dra slutsatsen att politiker ska hålla sig borta och låta militären välja. Men experternas egna siffror har också slagsida.

    Ta Norges F-35. I flera år svarade det norska försvarsdepartementet att en flygtimme kostade 110 000 kronor. Siffran täckte bara bränsle, förbrukningsartiklar, löpande underhåll och reservdelar. Amerikanerna räknade med ungefär tre gånger så mycket. År 2021 svarade Forsvaret att de kände till de amerikanska priserna men inte visste vad som ingick i dem. År 2024 angavs timpriset till 360 000 kronor, och de gamla 110 000 visade sig bara ha gällt rörliga tillägg.

    Samma mönster fanns i helheten. När Stortinget sa ja 2008 angavs livscykelkostnaden, alltså vad planen kostar från köp till skrotning, till 145 miljarder kronor för 56 plan. År 2023 räknade departementet med 349 miljarder. En del av ökningen är inflation och valuta. Men Norges riksrevision fann också att kalkylen saknade indirekta kostnader och framtida investeringar i byggnader, och att personalbehovet var kraftigt underskattat. Storbritannien och Nederländerna hade budgeterat för dubbelt så många flygtekniker per plan som Norge.

    Danmark gjorde en liknande kalkyl 2016. För att den skulle gå ihop behövde varje F-35 flyga 250 timmar om året. De gamla F-16-planen hade flugit 160.

    Det är samma fälla som när du jämför kraftslag och bara tittar på byggkostnaden, något vi gått igenom här. Den siffra som syns först är sällan den som avgör.

    Forskarna har ett namn för mönstret

    Psykologen Daniel Kahneman och forskaren Dan Lovallo beskrev redan 1993 hur beslutsfattare systematiskt överskattar hur bra deras egna projekt ska gå. Fenomenet kallas optimismbias. Det är inte lögn, utan självbedrägeri. Du tror på din plan för att den är din.

    Den danske planeringsforskaren Bent Flyvbjerg har lyft fram en andra förklaring: strategisk felrepresentation. Då underskattar den som driver ett projekt kostnaden medvetet, för att projektet ska vinna över konkurrerande förslag och få pengar. I praktiken är de två svåra att skilja åt, och de förstärker varandra.

    Inom försvaret har mönstret ett eget namn. År 2007 publicerade en grupp brittiska försvarsexperter artikeln "The Conspiracy of Optimism", optimismens konspiration. Brittiska försvarets forskningsinstitut Dstl studerade samma sak med spelteori och pekade ut optimismen som en viktig orsak till att stora försvarskontrakt spricker redan från start.

    Logiken är enkel. Industrin vill vinna kontraktet, försvaret vill få projektet godkänt och politikerna vill ha en prislapp som ryms i budgeten. Alla vinner på en ljus kalkyl, ända tills räkningen kommer.

    Det behöver inte vara medvetet. Tidskriften War on the Rocks har beskrivit hur militär kultur vilar på en det-löser-sig-mentalitet. Den är en styrka när du ska ta dig förbi hinder i fält, men en svaghet i en budgetkalkyl. USA:s riksrevision GAO har sedan 1984 återkommande konstaterat att Pentagon har en systematisk slagsida mot alltför optimistisk planering.

    Ibland är det politiken som ser klarast

    Det finns motsatta exempel. I Australien fick en försvarsminister försäkringar från försvarsmakten om att allt låg i fas. Han trodde inte på dem, räknade med förseningar i F-35-programmet och köpte Super Hornet-plan som brygga för att inte stå utan luftförsvar. Förseningarna kom, precis som han befarat.

    Svaret på vem som ska ha sista ordet är alltså inte självklart. I NH90-affären hade experterna rätt och politiken fel. I Australien var det tvärtom. I Norge valde experterna ett plan som fungerar, men med en kalkyl som inte höll.

    Så ser lärdomen ut i fregattaffären

    Fregattköpet 2026 ser ut som en tillämpad lärdom från helikoptern. Regeringen följde FMV:s och Försvarsmaktens rekommendation och valde den franska fregatten FDI, som redan är levererad till Frankrike och Grekland. Ingen ny konstruktion, inget svenskt specialfartyg.

    Priset för tryggheten syns ändå. Vid valet i maj låg det franska anbudet på omkring 40 miljarder kronor, mot 33 miljarder för spanska Navantia. Kontraktet i augusti landade på 47 miljarder, inklusive utbildning, reservdelar och materiel. Ett litet eko av 2001 finns också kvar. Svenska vapen ska byggas in i ett franskt system, något som Dagens PS pekar ut som en av affärens svåraste delar.

    Frågan bakom frågan

    Kan försvaret välja det bästa för landet? Oftast kan det välja ett fungerande system. Svårare är att räkna rätt på vad systemet kostar under 30 år, och ingen i kedjan har starka skäl att visa den dystra siffran först.

    Forskningen har ett förslag. Kahneman och Flyvbjerg kallar det att ta utsidans perspektiv, och metoden heter referensklassprognos. I stället för att räkna utifrån din egen plan tittar du på hur liknande projekt faktiskt slutade, och justerar därefter. Storbritanniens finansdepartement har sedan 2003 riktlinjer som kräver ett sådant påslag för optimism i offentliga kalkyler.

    Tänk dig en köksrenovering. Hantverkarens offert är din plan. Grannarnas tre renoveringar, som alla drog över budget, är din referensklass. Den som bara läser offerten blir förvånad. Den som frågar grannarna blir det sällan. För fyra fregatter, 43 danska F-35 och 52 norska är det grannarnas renoveringar som berättar vad notan till slut blir.

    Källor

    Vad tyckte du om artikeln?

    Tillbaka till Samhällsvetenskap
    Nyhetsbrev

    En vetenskapsartikel i veckan — ingen klickbete, inga annonser

    Gillade du den här? Få veckans bästa, förklarad utan jargong, direkt i inkorgen. Gratis, och du väljer själv vilka ämnen.

    Välj ämnen

    Alla ämnen

    Lämna allt omarkerat så får du veckans alla artiklar. Markera bara om du vill begränsa brevet till specifika ämnen.

    Vi delar aldrig din e-postadress och säljer den aldrig vidare. Du kan avregistrera dig när som helst med ett klick längst ner i varje brev.

    Veckans artiklar finns också samlade i Magasinet — läs på webben eller ladda ner som PDF.

    Har du frågor eller synpunkter?

    Vattenfall har två order som pekar åt olika håll
    Energi

    Vattenfall har två order som pekar åt olika håll

    Riksdagen har gett Vattenfall två order: tjäna pengar och led omställningen. Ingen har skrivit vad bolaget ska göra när de krockar. Det avgör en styrelse som du aldrig röstat på.

    Frihet står på myntet, men fransmännen väljer staten

    Frihet står på myntet, men fransmännen väljer staten

    Landet som gav världen ordet Liberté har nästan inga väljare för marknadsliberalism. När du följer trådarna bakåt visar det sig att frihet i Frankrike aldrig betydde frihet från staten, utan frihet genom den.

    Partiet som ingen kan placera på kartan

    Partiet som ingen kan placera på kartan

    Moderaterna, KD och Liberalerna röstade identiskt i varenda politikområde i fyra år. Centerpartiet hamnade på olika ställen beroende på frågan, nära regeringen i ekonomi och nära Miljöpartiet i trafik. Nu är det partiet som avgör vem som får regera.

    Varför kan ingen se vem som bytte parti?

    Varför kan ingen se vem som bytte parti?

    Liberalerna fick 5,34 procent i riksdagsvalet 2026 men bara 4,00 procent i kommunvalen, samma dag och med samma väljare. Valresultaten finns för varje valdistrikt i landet, och ändå går det inte att räkna ut vem som röstade vad. Vi testade tre statistiska metoder och fick svar som skilde sig med en faktor tio.

    Domaren som ställde frågan åklagaren glömde

    Domaren som ställde frågan åklagaren glömde

    Ingen av de tolv åtalspunkterna mot borgmästaren i Taba nämnde våldtäkt. Rättens enda kvinnliga domare frågade vittnena ändå. Svaren ändrade folkrätten, och nu får hon Nobels fredspris.

    Nobelpristagaren som översätter hålen i texten
    Samhällsvetenskap

    Nobelpristagaren som översätter hålen i texten

    Det mesta av antikens mest hyllade poet har gått förlorat. När Anne Carson översatte Sapfo fyllde hon inte i det som saknades, utan lät hålen i papyrusen synas. Nu får hon Nobelpriset i litteratur.